?>
Tidigare sjukhusdirektör vill se funktionsmedicin som spetskompetensområde
I den här intervjun beskriver FFM:s ordförande Siwert Gårdestig sin syn på funktions-medicin och hur den skulle kunna bidra till en bredare och djupare vård av kroniskt sjuka.
Siwert Gårdestig har tidigare varit sjukhusdirektör för Södersjukhuset i Stockholm och senare Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Han har även lång erfarenhet från det försäkringsmedicinska området, bland annat genom sitt arbete som försäkrings- resp. programdirektör vid Försäkringskassan.
Varför behövs funktionsmedicin i Sverige?
De flesta av oss inser att vårt leverne, våra kostvanor, vårt bruk eller missbruk av läkemedel och stimulanser av olika slag påverkar vår hälsa. Om vi vill må bättre så är det alltså dessa företeelser som vi borde ge oss på.
Men vi behöver mer kunskap om hur vi på olika sätt kan påverka vår egen hälsa. Genom medvetna val och med tillgång till legitima kunskapskällor bör vi säkert kunna orientera oss bland tänkbara metoder som ännu inte är införlivade i den traditionella vården idag.
Det behövs ett vidare grepp som inriktas på de bakomliggande sjukdomsfaktorerna i syfte att förhindra eller förskjuta ett sjukdomstillstånd av något slag. KS nya mer temabaserade sjukhusorganisation är ett steg i rätt riktning även om den haft en hel del problem i sin uppstart. Med de traditionella klinikstrukturerna får vi en ordning där avancerad kirurgi har högre status än exempelvis geriatrik och kronikervård. Funktionsmedicin skulle kunna vara ”kittet” mellan de medicinska områdena via ett ömsesidigt lärande där det förebyggande perspektivet ges ett större utrymme.
Funktionsmedicinen är i princip en samling kända och beforskade livsstilsverktyg som tillämpas på ett systematiskt och individanpassat sätt. Den tillämpningen skulle kunna komplettera de kliniska disciplinerna för att införliva ett mer preventivt och helhetsorienterat arbetssätt i vården.
Jag vill verka för att det funktionsmedicinska arbetssättet ska bli vetenskapligt analyserat, bedömt och accepterat. Funktionsmedicinen behövs inom svenska hälso- och sjukvård men den behöver verifieras och göras legitim. Det funktionsmedicinska ämnesområdet borde på sikt ges status motsvarande ett spetskompetensområde. En kunskap utöver det ”vanliga”.
Vilka försäkringsmässiga fördelar ser du med en preventiv och individanpassad modell som funktionsmedicinen?
Hela det övergripande syftet med funktionsmedicin är naturligtvis att den ska bidra till att du som individ ska må bättre och fungera bättre i alla olika sociala sammanhang. På motsvarande sätt som all övrig hälso- och sjukvård. Den ska i första hand ses som ett komplement till den offentligt finansierade vården. Det ska inte finnas något motsatsförhållande.
Målsättningen är att funktionsmedicinen ska ge en positiv tilläggseffekt utöver vad den klassiska vården kan ge. Den förstärker det friska som finns i syfte att övervinna det sjuka, om bilden tillåts. Det innebär bland annat att behovet av sjukskrivning och vårdinsatser minskar till fördel för alla parter. En välfärdsvinst.
Det är en utbredd (miss-)uppfattning att den funktionsmedicinska modellen är alltför kostsam på grund av att det ofta görs många tester och att patienten tillbringar jämförelsevis mer tid med läkaren och annan vårdpersonal. Det finns goda exempel på att funktionsmedicinska behandlingsprogram, som delvis genomförs i grupp, kan vara ett effektivt sätt att minska kostnaderna. Vi behöver forskning om hur sådana program på gruppnivå ska utvecklas och utformas i större skala för att bli så effektiva om möjligt.
Det finns dessutom en försäkringsförmån som borde kunna nyttjas bättre än idag. Det är den förebyggande sjukpenningen. Flera av de verktyg som ryms inom det funktionsmedicinska området borde med fördel kunna klassas som förebyggande insatser.
Hur kom det sig att du började intressera dig för livsstilsförändringar och funktionsmedicin?
Jag har stor respekt för den svenska hälso- och sjukvården och anser att den utgör en av de bästa som finns. Det är en väldigt bra utgångspunkt. Men jag skulle önska att de medicinska disciplinerna kunde ge rum för ett funktionsmedicinskt tänkande och kunskapsbyggande, framför allt när det gäller vården av kroniska sjukdomar.
I mina jobb inom välfärdsområdet (hälso- och sjukvård och socialförsäkring) har jag kunnat se hur den medicinska kunskapsutvecklingen har specialiserats alltmer. Belöningssystemen fungerar som så, att ju mer specialiserad jag är, desto bättre status får jag i de medicinska och akademiska kretsarna. Det förhållandet riskerar att konservera den rådande informella maktstrukturen i vården i stället för att stimulera till gränsöverskridande samarbeten.
Jag skulle gärna se en utveckling där generalisterna inom medicinen uppgraderades och att fakulteter integrerade funktionsmedicinsk kunskap samtidigt som man gavs ett tydligt mandat att se till ett helhetsperspektiv för individen. Jag vill verka för att funktionsmedicinen får en höjd vetenskaplig status.
Text: Helene Sandström
2020-08-07