Hjärtläkaren Thomas Svinarich har behandlat tusentals patienter med arytmier. I en artikel i tidskriften Current Opinion förklarar han hur funktionsmedicin ger kompletterande kunskaper och dessutom en infrastruktur som underlättar identifiering och behandling av de orsaker som kan ligga till grund för förmaksflimmer.

Han menar att vi måste rikta in oss på allt som försämrar blodkärlens funktion och ökar blodets koagulation. Det innebär bland annat att titta mer på både genetiska och epigenetiska data plus information om miljön vi lever i, eftersom den moderna människans kost och livsstil många gånger ligger långt ifrån det levnadssätt vi utvecklats för.

Kost kan ge samma effekt som läkemedel

En ohälsosam kosthållning som leder till konstant frisättning av insulin, obalans i tarmfloran, läckande tarm och inflammation ökar risken för mängder av sjukdomstillstånd, varav ett är förmaksflimmer.

Thomas Svinarich gör en jämförelse med diabetesmedicinerna som kallas SGLT2-hämmare. De minskar blodsockerhalten och förbättrar insulinkänsligheten ungefär som vid ketos – det tillstånd som uppkommer när vi fastar eller när vi äter en kost helt utan raffinerade och stärkelsehaltiga kolhydrater.

Detta antyder”, skriver Thomas Svinarich, ”att en kost som efterliknar

SGLT2-hämmarnas metabola effekter kan ge samma positiva resultat som läkemedlen, bland annat minskad förekomst av hjärtrytmrubbningar.”

Kontrollera avgiftningsförmågan

Livsstilsfaktorer som störd dygnsrytm, social isolering och kronisk stress kan också bidra till inflammation och metabola besvär. Andra saker att ta hänsyn till är livsmedelsintoleranser, kroniska infektioner och miljögifter.

”Människans avgiftningsförmåga varierar mycket från person till person”, konstaterar Thomas Svinarich. ”Till exempel kan människor med nedsatt antioxidantkapacitet, som utsätts för olika gifter och som har nedsatt förmåga att bryta ner alkohol, vara känsligare för oxidativ stress och det kan bidra till arytmier”. 

Hos dessa patienter gäller det att sätta in flera olika åtgärder för att minska deras exponering för giftiga ämnen och att använda näring som ökar avgiftningsförmågan.

Kost och näring som ökar kroppens antioxidantkapacitet har visat sig minska förekomsten av förmaksflimmer”, skriver Thomas Svinarich. Han hänvisar till studier där man tittat på olika genavvikelser som gör att folk reagerar negativt på olika livsmedel och menar att de ger stöd åt behovet av att individanpassa patienternas kost.

Underlättar hållbara förändringar

En av den funktionsmedicinska modellens styrkor är att den möjliggör hållbara livsstilsförändringar. Stor vikt läggs vid det som brukar kallas för det terapeutiska partnerskapet. Här ingår patient, vårdgivare, hälsocoach och även familjemedlemmar. Hälsocoachen använder motiverande samtal och olika psykologiska och pedagogiska verktyg för att hjälpa patienten att genomföra effektiva och långsiktiga livsstilsförändringar.

Thomas Svinarich menar att funktionsmedicin skiljer sig markant från vanlig preventiv medicin som bygger på allmänna hälsoriktlinjer, till exempel att sluta röka och att motionera mer. Den skiljer sig också från det som kallas individanpassad medicin, där läkemedelsbehandlingen skräddarsys efter patientens gener, till exempel vid cancerbehandling.

Däremot kan funktionsmedicin kallas för individanpassad livsstilsmedicin, menar Thomas Svinarich. Han summerar tillämpningen av funktionsmedicin på förmaksflimmer i följande lista och konstaterar att funktionsmedicin ”kan vara ett verksamt komplement till den traditionella behandlingen av förmaksflimmer”.