?>
Läkaren som valde en sundare vård av kroniskt sjuka
Peter Martin är en av Sveriges första läkare som fick upp ögonen för funktionsmedicinens möjligheter. I den här intervjun berättar han om sitt nyfikna men samtidigt skeptiska förhållningssätt till funktionsmedicin.
Peter Martin driver FunMed, en kedja av funktionsmedicinska kliniker med anslutna läkare i Göteborg, Stockholm och Halmstad.
Tillsammans med fysioterapeut Jonas Bergqvist har han också startat utbildningsföretaget Funktionsmedicinska vårdutbildningar som erbjuder fortbildning för legitimerade vårdgivare.
Du är disputerad i farmakologi och har ägnat 15 år åt läkemedelsforskning under ledning av nobelpristagare Arvid Carlsson. Hur kom det sig att du hittade till funktionsmedicinen och vad var din uppfattning om den när du först stötte på den?
Som läkare är man fast i ett system som går ut på att ställa en diagnos och hitta ett läkemedel som lindrar symtomen, så jag hade inte hittat till funktionsmedicin om jag inte drabbats av allvarligt utmattningssyndrom och blivit tvungen att söka nya vägar till hälsa eftersom den vanliga vården inte räckte till. Min väg började med kostomläggning – man kan säga att jag maniskt har ätit mig in i det här fältet!
Mer specifikt så kom jag i kontakt med funktionsmedicin genom en god vän, advokaten Sabine Söndergaard, som själv fått hjälp av den. Men det tog flera månader innan jag förstod vad funktionsmedicin egentligen går ut på. Det pratades om saker som ”obalanser i kroppen”, näringsbrister och biokemisk individualitet. I början var jag helt överväldigad och pendlade mellan inspiration och tvivel – kan det verkligen vara så här? Eftersom funktionsmedicinare inte är någon skyddad titel var jag tvungen att läsa in mig ordentligt för att kunna avgöra vilka utövare som var trovärdiga, och jag vidareutbildade mig hos IFM, Institute for functional medicine, i USA.
Jag har alltid inställningen »nyfiken men skeptisk«.
Jag insåg att den stora skillnaden gentemot den traditionella vården var att man i funktionsmedicin letar efter grundorsaker till kroniska sjukdomar i större utsträckning, och att man aldrig slutar att ställa frågan varför: Varför får du de här symtomen?
I och med den insikten har min läkarroll förändrats till att bli mer av en coach. Men jag håller mig på en smal väg och har alltid inställningen ”nyfiken men skeptisk”. Jag försöker lyssna på andra som inte tycker likadant för att hitta en essens som gagnar både läkaryrket och mina patienter – att utgå från en bra risk–nyttaanalys, helt enkelt.
Funktionsmedicin beskylls ibland för att sakna evidens. Hur bemöter du den kritiken?
Vad är evidens? Inom läkaryrket talar man helst om ”RCT:er”, randomiserade kontrollerade studier, som utvecklats för att testa enskilda ämnen i läkemedel. Man låter en grupp slumpmässigt utvalda människor ta ett läkemedel och jämför deras reaktioner mot en kontrollgrupp som fått sockerpiller, placebo, i stället.
När man vill forska på funktionsmedicinsk behandling är RCT-upplägget inte idealiskt eftersom vi jobbar med att optimera varje patients unika förutsättningar för att bli frisk. Det innebär att vi arbetar med många olika saker samtidigt. Vi kanske förbättrar patientens tarmflora, sänker stressnivåerna, optimerar näringsintaget och fettsyraprofilen, utesluter allergena livsmedel ur patientens kost och så vidare.
Vi måste tänka på ett nytt sätt när vi forskar inom funktionsmedicin.
Alltså måste vi tänka på ett nytt sätt när vi forskar inom funktionsmedicin. Ett sätt är att anlägga ett globalt perspektiv: Vad blir totalresultatet av att jobba på det här sättet? Ett annat sätt är att mäta, säg, 40 olika parametrar där vi har ett optimalt spann som vi styr patienten mot. Ett tredje är att jämföra patienter som får konventionell behandling med samma typ av patienter som behandlas med funktionsmedicin.
När man säger att det saknas evidens för funktionsmedicinen beror det på att man letar efter studier av ett helt paradigm. Om du skriver in sökorden ”functional medicine” i den medicinska databasen PubMed får du kanske bara ett par hundra träffar. Men om du skriver in ”conventional medicine” får du inte så många träffar heller.
Om du i stället söker efter studier på de komponenter som ingår i funktionsmedicin – allt från förbättrad sömnhygien och kostförändringar till normaliserade nivåer av exempelvis homocystein eller optimerade halter av enskilda näringsämnen – då kommer du att få många tusentals träffar.
I stället för att dela upp komplexa problem i mindre och enklare enheter tar man hänsyn till helheten: Skogen kan inte förklaras genom att studera träden ett och ett.
Ända sedan Descartes och renässansen har vetenskapen, inklusive medicinen, tagit en distinkt väg i sin analytiska utvärdering av världen. Förhållningssättet har varit att komplexa problem kan lösas genom att dela in dem i mindre och enklare enheter. Eftersom processerna ”reduceras” till mer basala enheter, kallas detta för reduktionism och har varit det överskuggande vetenskapliga paradigmet de senaste två århundradena.
Reduktionism genomsyrar våra medicinska vetenskaper och påverkar hur vi diagnostiserar, behandlar och förebygger sjukdomar. På senare tid har en alternativ förklaringsmodell som kallas systembiologi fått fäste. Den bygger på landvinningar som gjorts på olika vetenskapliga områden för att förstå och mäta komplexa system.
I stället för att dela upp ett komplext problem i dess enheter tar man hänsyn till helheten och utvärderar problemet med hjälp av beräkningar och matematiska verktyg. Systemperspektivet är förankrat i antagandet att skogen inte kan förklaras genom att studera träden ett och ett.
Jag har länge kallat funktionsmedicin för klinisk systembiologi.
Hur ser du på funktionsmedicinens roll i framtidens vård av människor med kroniska sjukdomar?
Omkring 80 procent av vår sjukvårdsbudget går till kroniska sjukdomar, och cirka 80 procent av de kroniska sjukdomarna beror på yttre, livsstilsrelaterade faktorer som inte påverkas av våra gener. Samtidigt lägger vi ynka 3 procent av sjukvårdsbudgeten på prevention, dvs. förebyggande behandlingar. Det är helt uppenbart att systemet i dag är dåligt anpassat efter hur verkligheten ser ut.
Ett annat tecken på att det nuvarande paradigmet fallerar är att endast 8 procent av läkarna i primärvården är nöjda med sin arbetsbörda, medan hela 65 procent upplever sitt arbete som mycket stressigt. Sorgligt nog är bara 9 procent av Sveriges primärvårdsläkare mycket nöjda med den tid de kan lägga på varje patient. Vi läkare som jobbar med funktionsmedicin njuter av att ha gott om tid med våra patienter, och det är mycket tillfredsställande för oss att patienterna känner sig sedda och lyssnade på.
Funktionsmedicin är det paradigm som bäst möter den verklighet vi har. Jag har i alla fall inte hört talas om någon bättre modell. Svenska läkare är dessvärre väldigt konservativa och har höga murar mot allt som inte ingår i professionen. Om jag är på en fest och berättar vad jag sysslar med, låter en vanlig reaktion från lekmän så här: Men är det inte så vården borde fungera? Läkare, däremot, kan bli så provocerade att de ignorerar mig helt och hållet resten av kvällen.
Jag ångrar inte en dag av det lidande som min utmattningssjukdom innebar, eftersom den ledde mig till ett helt nytt medicinskt paradigm.
Funktionsmedicin är redan här, och den är här för att stanna. Funktionsmedicinens utveckling sker exponentiellt och går inte längre att stoppa. Allt fler kontaktar oss, både patienter och utbildad vårdpersonal som vill lära sig mer. Folk är smarta; de vill vara friska. Som läkare är det lättare att lämna flocken om man kan gå över till en annan, och nu har ”vår” flock blivit så stor att den växer snabbare än någonsin.
Det jag själv känner är att man bara lever en gång. Därför vill jag vara med och driva utvecklingen av vården av kroniska sjukdomar mot ett sundare håll. Jag ångrar inte en dag av det lidande som min utmattningssjukdom innebar, eftersom den ledde mig till ett helt nytt medicinskt paradigm.
Vill du veta mer om Peter Martin? Journalisten Eva Nordin har skrivit två mycket läsvärda artiklar som publicerats i Distriktsläkaren: ”Utmattningssyndrom – lång väg tillbaka” ”Han lämnade vårdcentralen – öppnade mottagning inom functional medicine”
Peter har också medverkat i en rad olika poddar, bland annat den här: Hälsa kommer inifrån, avsnitt 18 och 23.
Text: Helene Sandström
2020-11-06